Vems delaktighet?
2015 | längd 5:20
Konstnären Sasha Huber går med maorin och stenskulptören Jeff Mahuika (Kāti Māhaki, Poutini Kāi Tahu) till en glaciär på Nya Zeeland. Där ska han framföra en karakia-ceremoni i avsikt att upphäva namnet på glaciären som uppkallats efter den schweiziska naturvetaren Louis Agassiz samt det rasistiska ekot som är förknippat till namnet.
Louis Agassiz (1807-1873) var förutom forskare också en inflytelserik utvecklare och spridare av rasistiska rasläror. Flera ställen runtom i världen är uppkallade efter honom.
Karakia-videoverket är en del av Sasha Hubers Demounting Louis Agassiz -projekt där hon på olika ställen i världen tillsammans med lokala aktörer strävar till att frigöra ställen som bär Agassiz namn från sitt rasistiska arv samt synliggöra Agassiz teoriers effekt i dagens läge.
Konstnären berättar:
Om verket: ”Detta ingripande gjordes som en del av mitt långvariga konstnärliga forskningsprojekt, som började efter att jag år 2007 i Schweiz anslöt mig till en kampanj som hade som mål att ogiltigförklara Louis Agassiz arv. Arbetet förverkligades under en sex månaders residensvistelse i Nya Zeeland 2015. Där undersökte jag platser som fått sitt namn efter Agassiz samt Nya Zeelands historia. Jag samarbetade för första gången med ursprungsfolket som bodde på Sydön, där en bergskedja och en glaciär uppkallats efter Agassiz. Eftersom jag inte själv är från Nya Zeeland, kändes det självklart och viktigt att samarbeta med lokala invånare. Min roll i den filmade ceremonin var att fungera som vittne. Verket har visats på flera festivaler runtom i världen och blev också väl mottaget på Nya Zeeland.”
Om studierna: “På högstadiet var jag intresserad av historia och konst, men insåg senare att vi aldrig läst om Schweiz delaktighet i kolonialismen, fastän landet inte i den traditionella bemärkelsen hade kolonier. Den historien upptäckte jag mycket senare och sedan dess har den blivit en viktig del av mitt konstnärliga arbete.”
Om delaktighet: “Mina arbeten behandlar ofta tillhörighet. Alla vill vi känna oss som en del av en större helhet och bli accepterade och respekterade för den vi är. Jag försöker lyfta fram speciellt de nedtystade historierna som inte är tysta. Jag tycker det är viktigt att vara öppen och lyssna till olika synpunkter, att vara empatisk, utbyta tankar och att samarbeta. När allt kommer omkring är ingen av oss helt ensam och har förhoppningsvis något slags stödsystem omkring oss. Jag har insett att man behöver det för att över huvud taget kunna ta sig genom livet.
Man kan diskutera delaktighet på många olika sätt. För mig var konsten det starkaste uttryckssättet, eftersom jag med hjälp av den kunde uttrycka olika frågor precis som jag ville. Det är en av konstens kraftfulla sidor. Så gott som allt är möjligt, och man kan skapa en sådan verklighet och framtid som man själv önskar.”
Om att arbeta som konstnär: “Jag har märkt att allt ofta faller på plats bara man följer sina instinkter. Man knyter kontakter och upplever situationer man aldrig kunnat förutspå. Dessa situationer kan kännas magiska. Mig ger de självförtroende och känslan av att jag är på rätt spår. Det betyder inte att man på vägen aldrig skulle göra misstag, men ifall man kan lära sig av dem, kan också svåra situationer förvandlas till värdefulla erfarenheter. För att det ska kunna hända måste man ibland gå utanför sin egen komfortzon. Det lönar sig att pröva!”
Uppgifter:
UPPGIFT: Karakia – Diskussionsuppgift
UPPGIFT: Karakia – Ingripande
UPPGIFT: Karakia – Utopier, gemensamt mediekonstverk
UPPGIFT: Karakia – Vems bilder
UPPGIFT: Karakia – En dag, engagera dig och skriv
UPPGIFT: Karakia – Tryggt utrymme, skriv- och diskussionsuppgift
UPPGIFT: Karakia – Ett ord på samiska