Vems delaktighet?
2007 | längd 4:40
Den lilla flickan förstår inte vad morgondagen är. Först försöker hon ta reda på det genom att fråga sin pappa, och senare genom att vaka till över midnatt i väntan på morgondagen. Nästa morgon konstaterar hon besviket, att morgondagen aldrig går att se. Historien grundar sig på fransyskan Jeannes barndomsminne som bandats på Story Café i Galleria Huuto i Helsingfors. Många minns kanske någon motsvarande händelse från sin egen barndom. I filmen Morgondagen förstår den lilla flickan inte ännu vad morgondagen betyder. Det finns någonting magiskt i att sent på natten vänta på morgondagen.
Konstnären berättar:
Om verket: ”Verket är en del av en större, mångårig helhet vid namnet Story Café. Mellan åren 2004 och 2011 höll jag café i 15 olika städer runtom i Europa. Alla besökare fick delta genom att berätta en historia som jag filmade. I utbyte för sin historia fick berättarna en kopp kaffe. Historien kunde handla om precis vad som helst. En del av berättelserna visades på följande café eller utställning, men andra visade jag av olika själ aldrig. Det gällde till exempel historier som jag kände att berättaren kanske skulle ångra senare (en svår mobbningshistoria eller ifall personen när hen berättat varit påverkad av alkohol eller droger), eller om historien hade berättats på ett ointressant sätt (t.ex. 40 minuters svammel), ifall den var rasistisk eller innehöll annan hatretorik. Jag spelade allt som allt in 400 historier på 10 olika språk. Ibland använde jag tolk, och ibland översatte berättaren själv sin historia. Senare hjälpte en översättare att texta historierna.
En del av historierna dramatiserade jag med hjälp av skådespelare. Huominen är en av de dramatiserade historierna. Jag flyttade en fransk kvinnas barndomsberättelse till en finsk 1970-tals omgivning, iscensatte miljön och valde en utstyrsel som motsvarade den bild jag själv hade av 1970-talets klädsel. Verket filmades på 16-millimetersfilm, vilket betyder att man vid inspelningen inte såg det som filmades, utan kunde titta på materialet först efter att filmen framkallats och förts över till video.
Huominen berättar om ett barndomsminne. En liten flicka förstår inte vad morgondagen betyder, och bestämmer sig för att vänta på att den anländer. Inte förrän på morgonen förstår hon att morgondagen aldrig går att nå.”
Om studierna: ”När jag var ung gick man på högstadiet. I den åldern dansade jag nästan dagligen balett, och ville bli balettdansös. Jag tillbringade största delen av tiden med att dansa. Fastän jag alltid tyckt om att rita och måla, började jag först i gymnasiet gå på konstkurser. På den tiden trodde jag att jag ville bli arkitekt, men efter att jag studerat byggnadsarkitektur och praktiserat på arkitektbyrå, förstod jag att branschen inte passade mig. Jag sökte till Helsingfors universitet för att läsa konsthistoria och till Bildkonstakademin för att studera bildkonst, och utexaminerades senare från båda.”
Om delaktighet: ”Att skapa en film kräver samarbete, och varje deltagares insats inverkar också på slutresultatet. Verket Story Café grundar sig på människors frivilliga deltagande, och ifall de inte velat dela med sig, skulle verket aldrig kommit till.”
Om att arbeta som konstnär: ”Det roliga med att arbeta som konstnär är att man får göra sådant som intresserar en själv. Man kan fördjupa sig i rätt konstiga ämnen. Å andra sidan är det också en utmaning. När jag var yngre förstod jag inte hur hård konkurrensen inom konstbranschen är. En konstnär är också sällan helt ledig.”
Uppgifter:
UPPGIFT: Morgondagen – Diskussionsuppgift
UPPGIFT: Morgondagen – Morgondagen och påverkan
UPPGIFT: Morgondagen – Nyhetsminne, skriv
UPPGIFT: Morgondagen – En bild av tiden!