Vems delaktighet?
2019 | längd 7:15
I verket Entangled – me & hair är håret tema för ett långvarigt projekt i vilket Rahaa skildrar historien om sitt hår, sin barndom och sitt liv: Hur inverkar vårt hår och vårt utseende på vår samhörighetskänsla i olika samhällen? I vilken mån borde man kontrollera sitt hår och anpassa sig till normer för att bli accepterad? Fråga en person om hens hår, så kan du få höra en hel livshistoria. Konstnären använder sig av sina egna minnen och erfarenheter när hon förmedlar verkets grundtanke genom föreställande konst, poesi och video. Videon baserar sig delvis på fleråriga diskussioner inom gruppen Mechanics of Conformity Collective (MOC).
MOC har sedan år 2017 använt hår som utgångspunkt vid öppna diskussionstillfällen där vi behandlar huruvida vi som människor anpassar oss till sociala normer. Vi talar öppet från personliga synpunkter och försöker skapa en trygg och icke-dömande atmosfär samt utrymme, där man kan granska människorelationer, uppfattningar, identitet, befrielse, representation och utanförskap.
Konstnären berättar:
Om verket: “Verket fick sin början av en enkel diskussion med min vän Edwina Goldstone vid ett styrelsemöte för Catalysti (föreningen för transkulturella konstnärer i Finland) på en bar i Helsingfors. Vi brukar oftast fästa våra hår väldigt stramt och har dem sällan utslagna. Den kvällen var vi båda trötta och släppte ner håren. Båda har tjockt, lockigt hår. Då märkte vi det och reagerade på varandras hår: ”Du ser otroligt bra ut.”. Vi bestämde oss för att träffas senare och diskutera varför vi spänner upp håren i stället för att låta dem vara som de är.
Efter en fyra timmars diskussion beslöt vi oss för att göra något åt saken. Vi är båda konstnärer och bestämde oss för att bilda ett kollektiv för att ta itu med håret och dess komplicerade natur. Håret som ämne är både simpelt och komplext. Om du frågar någon om dens hår kan du få höra en hel livshistoria. Håret är starkt bundet till människans identitet samt sociala, politiska och normativa konstruktioner så som samhällsklass, kön, ras, område och religion. Hårets färg, textur och sättet på vilket man behandlar sitt hår kan reflektera större frågor, hur mycket tid man spenderar framför spegeln osv. Varenda människa i varje samhälle påverkas av sociala normer och konventioner, fast vissa har mod och privilegium att på något sätt befria sig ur dessa konventioner.
Det finns oftast en livshistoria bakom håret. Efter fyra år av dialoger och ingående diskussioner fick jag chansen att ta en titt bakåt på mig själv och min livsresa. Hela mitt liv har jag gjort uppror och motstånd mot många normer, människor och deras kritik. Mitt sätt att vara, mitt lockiga, trassliga hår och mitt utseende blev föremål för kritik. Jag blev alltid ombedd att ”göra någonting” åt mitt hår så att det skulle se bättre ut. Jag lärde mig att stå emot utomstående press, och detta verk reflekterar symboliskt över mina barndomsminnen men också delvis över minnen från mitt vuxenliv. Jag anpassade mig också till många normer. Man kan inte jämt strida mot alla och allting, man behöver också fred och omsorg.
I videon är hårborstandet den metaforiska innebörden av smärta och sorg som är tilltrasslad med glädjen av ett barn som springer på gården när det för första gången får uppleva plattat hår. Jag hade glömt en massa minnen, men när jag gjorde videon kom många av dem tillbaka, det hände något magiskt.”
Om studierna: ”Som jag redan nämnde var jag ganska envis och gjorde uppror mot tvingade sociala normer och uppmaningar. Jag var ivrig att få lära mig och utforska vad jag skulle kunna bli. Jag kände faktiskt att det inte fanns några gränser. Jag funderade över hur jag skulle förändra mig själv och världen omkring mig, jag var nog väldigt idealistisk. Jag försökte tänka ut vad som skulle vara förmånligt för mig och min natur. Jag ville förnya mig själv och lämnade därför min familj för att studera på ett avlägset universitet i mitt hemland. Jag kämpade hårt för att bli den person jag är i dag, och det är jag glad över. Jag kämpar fortfarande hårt och gör det troligen hela mitt liv. Konsten var till stor hjälp under hela processen, befriande på många sätt. Konstnärer har fördelen av att få uttrycka sig som de vill, uttrycka sina mest personliga historier för att publiken ska kunna relatera med upplevelserna och historierna, och det är sannerligen otroligt.
I gymnasiet läste jag matematik och fysik för att kunna studera till ingenjör. Jag var väldigt duktig i matematik, och efter att jag gått ut gymnasiet kom jag in på flera universitet för att studera ingenjörsvetenskap. Jag bestämde mig för att stanna hemma och studera ett år till för att kunna söka in på konstskolor. Ett år senare deltog jag i inträdesprov och började studera på ett väldigt bra konstuniversitet, vilket var ett av de bästa besluten jag någonsin tagit.”
Om delaktighet: ”Konst kan skapa upplevelsen av delaktighet när man delar med sig och utforskar saker. Det här projektet skapades runt kollektivt deltagande i personliga dialoger och delade erfarenheter. Ett lyckat deltagande kräver en trygg omgivning och förtroende. Genom att delta och dela med sig av sina erfarenheter och sin kunskap kan man bli överraskad över hur många som upplevt liknande saker. Att dela med sig är på många sätt att bry sig, men jag vill ännu understryka hur viktiga den trygga omgivningen och omständigheterna under vilka man delar med sig är.
Samarbete spelar en viktig roll i mina verk. I samarbetsprojekten som baserar sig på ömsesidigt förtroende och engagemang är det viktigt att ta tillräckligt med tid så att alla hinner delta. Det finns också en möjlighet av misslyckande och missförstånd. Man bör vara mån om mångfalden av personligheter och kunskap i situationen. Lyckad delaktighet kräver att alla deltagare både hör och lyssnar på varandra.”
Om att arbeta som konstnär: ”Det bästa med att arbeta som konstnär är möjligheten att få lyssna och bli hörd, att få undersöka sanningen och dess olika aspekter, och sedan avslöja dem. Det är trevligt att lära känna andra människor (och icke-människor) och deras sätt att se på saker. Vi kan vara väldigt olika och ändå lika i till exempel i hur vi delar smärta och andra känslor. Dessutom njuter jag verkligen av konstens förmåga att väcka empati. Den otroliga kraft och potential som konst och att skapa konst har är inte överraskande, men väcker nog förundran och inspiration. Jag är förvånad över konstens förmåga att till och med föra samman människor som är väldigt olika varandra och som potentiellt saknar gemensamt språk!”
Uppgifter:
UPPGIFT: Entangled – Diskussionsuppgift
UPPGIFT: Entangled – Fokusera på stunden, skriv
UPPGIFT: Entangled – Håret, skriv
UPPGIFT: Entangled – Hårvideo och åsikt, mediekonstverk
UPPGIFT: Entangled – Ett trevligt minne, skriv
UPPGIFT: Entangled – Delaktighetsupplevelser, fundera och gör en bild