Filmhistoriens första filmer väckte mycket förvåning. Först tyckte åskådarna att det var fråga om under, när vardagliga saker kunde spelas in på lm och ses som rörlig bild.
Snart började publiken dock kräva mer av den rörliga bilden. Man började spela in visuella tricks, överraskningar och föreställningar med filmkameran. De här kallas nuförtiden för attraktions filmer. Sådana filmer visades till exempel på cirkus eller på teatrar mellan det övriga programmet. Ganska tidigt uppenbarade sig berättande element i filmerna och narrativitet blev viktigare än så kallade attraktioner. Attraktionerna försvann ändå inte från lm utan de blev en egenskap utöver filmens andra dimensioner.
Såsom de tidiga attraktions filmerna strävar experimentell lm och mediekonst nuförtiden till att väcka förundran och dessutom också djupare tankar.
Mediekonst återspeglar våra upplevelser om världen. Känslan av att världen är splittrad syns både i filmernas struktur och innehåll. Erfarenheterna om världen är mångtydiga och långt ifrån de enhetliga berättelsernas värld. Livet känns mer kontroversiellt och komplext än i traditionella berättelser.
Mediekonst berättar ofta på ett annat sätt än konventionell tv och film. Ofta behandlar mediekonst människans inre känslor och förnimmelser. I mediekonst kan man exempelvis koncentrera sig på en tanke eller en stund.
Mediekonst kan vara vitsigt och underhållande men också allvarligt. Ofta lämnar den mycket utrymme för åskådarens tolkning, speciellt när konstnären uttrycker sina tankar genom någon metafor. Då berättas någon händelse bildligt. Det betyder att till exempel ett torkat gammalt träd kan berätta om människans ålderdom eller en fågel som flyger på himlen om frihet.
En bild kan på ett naturligt sätt berätta om mycket abstrakta företeelser. Åskådaren tolkar dem alltid enligt sitt eget förstånd. Verket återspeglar världen lika mycket som det återspeglar konstnärens och mottagarens tänkande.
Montagen är ett av det filmiska berättandets grundelement, som hör ihop med tolkningen av ett verk. Speciellt filmmakare från Sovjetunionen utvecklade montage i början av 1900-talet.
Kort sagt betyder montage klippning. Huvudidén i montage är det så kallade tomrummet mellan bilderna. Tomrummet måste fyllas med åskådarens egna tankar. Verket blir levande, när det finns växelverkan mellan åskådaren och verket.
Exempel på två olika slags montage: om det först visas en bild av ett litet barn och sedan av en korsning, börjar åskådaren kombinera de här med varandra och kan oroa sig för barnet. Om samma bild av barnet kombineras med en bild av drakar på himlen, blir effekten en helt annan. Åskådaren tänker kanske på en sorglös barndom.
Det kan förkomma montage också mellan bilden och ljudet eller mellan ljuden. Beroendet mellan bilden och ljudet eller orden kan variera mycket. De kan vara noggrant synkroniserade så att talet understöder världen som bilden föreställer. Eller talet och bilden kan gå längs sina egna banor så att deras kombination föder en alldeles egen slags uttryckliga helhet.
Experimentell film har inte samma slags regler och begränsningar angående berättandet som narrativa lmer med intrig.
Berättandet i experimentella filmer kan innehålla förvånande illusioner och snabba övergångar i tid och rum. Logiken i experi- mentell film kan också påminna om drömmar.
Typiskt för experimentell film är att filmiska uttrycksmedel och stil betonas på bekostnad av berättandet. Också filmernas längd kan variera nästan hur mycket som helst. I experimentell film kan en händelse visas med en tagning, som räcker lika länge, som när den utspelade sig framför kameran, utan klippning och koncentration av tiden.
Om filmen inte klipps alls, lönar det sig att satsa på en god idé och förhandsplanering. Det är bra att fundera också på kameravinklar och inramning på förhand. Man kan fritt leka och experimentera med bilden och ljudet!