ARTIKEL: Anu Mustonen – Mediernas påverkan på barnets verklighetsbild

Visuella medier påverkar på ett effektivt sätt, eftersom bild och ljud förstärker den verbala kommunikationen och också ihågkommandet. Medier har stark inverkan på formandet av verklighetsuppfattningar. (Anastasui et al. 1999). Ju mer likriktat olika medieföreställningar berättar om världen, desto starkare påverkan har de på verklighetsbilden. Medierna kan förvränga uppfattningar speciellt genom att överbetona vissa företeelser eller synpunkter, såsom sexualitet, våld eller könsstereotypier. Medierna har förstås möjlighet att skapa positiva modeller såsom livräddningsanimationerna, undervisningsspelen eller idrottsidolerna i Pikku Kakkonen har bevisat. O’Keeffe (2011) har visat att medier – till och med ktiva medier – kan inspirera barn att ansöka sig till en forskarkarriär genom att presentera fascinerande modeller från vetenskapsvärlden.

Sambanden mellan medierna och världen gestaltas så småningom

För småbarn under två år visar sig visuella medier som ett öde av former, gestalter, språk och musik. När den tredimensionella observationsförmågan och språkkunskaper- na utvecklas under det andra levnadsåret, börjar barnet gestalta samband mellan medierna och den reella världen. Ett småbarn kan skrämmas särskilt av enstaka kraftfulla ljud eller bilder. Ett litet barn i åldern mellan tre och fem år börjar förstå, att medierna kan visa både sanning och sagor. I den här åldern är fantasin livlig och berättelserna fängslande. Barnets tänkande är svart-vitt och berättandet öppnar sig genom klara motsättningar mellan gott och ont. När barnet börjar förstå begreppen varaktighet (från och med två års ålder) och hållbarhet (från och med fem års ålder) kan det lättare förstå sig på och tolka hela intriger. (För en inblick i ämnet se Salokoski & Mustonen, 2007.)

Barnets världsbild öppnas och också rädslorna minskar, när den kaotiska världen börjar strukturera sig och kausalitetsförhål- landena gestaltar sig. Små barn är likväl rädda för fantasigestalter som för nyhetsbilder, men efter småbarnsåldern för yttas rädslorna till mer realistiskt material. Krigs- och katastrofnyheterna är nödvändigtvis inte så skrämmande för ett litet barn som för ett skolbarn, som förstår sig på långa verbala meddelanden. För ett litet barn åstadkom- mer medierna i allmänhet förbigående rädslor men ett barn i den tidiga pubertetsåldern, vars tolkningsförmåga utvecklats, kan lida av långvarigare ångest. De mer utvecklade rädslorna kräver att barnet kan skilja mellan fantasi och verklighet och abstrakta hot, såsom krig eller förstörelse av naturtillgångar.

Sannolikheten av att det som barnet sett på tv förverkligas i det egna livet avgör rädslorna. Häftigast upplever barn sina jämnårigas lidande och våld mot djur och familjer. Barn i de tidiga tonåren är rädda också för visuellt mindre dramatiska kon ikter och miljöförstörelse, eftersom de kan reflektera över händelsernas långsiktiga konsekvenser. När barnet utvecklas, lär det sig att behärska sina rädslor med försvarsmekanismer, såsom genom förnekelse (”det där var inte sant”) och genom rationalisering (”det här kan inte hända i Finland”).

STEGEN FÖR MEDIEFOSTRAN

1. Att skilja mellan fakta och ktion

2. Att urskilja reklam och andra påverkningsförsök

3. Färdigheter i informationssökning och lagring, granskning av informationen från olika källor

4. Självständiga och kritiska tolkningsfärdigheter

Mediebilden som en spegel för självbilden

Tolkningsförmågan utvecklas med stora språng i skolåldern, då barnet utvecklas i att ta roller och lär sig att gestalta världen genom inlärda modeller och sinnebilder. Barnet lär sig att känna igen mediegenrer enligt deras grad av realism och skilja reklam från annat material. En viktig mediefärdighet uppnås i det skedet, då barnet förstår att medieinnehållen är valda och producerade föreställningar, inte ”fönster till verkligheten”.

Reklamens indirekta metoder, såsom produktplacering eller blandning av mediegenrer, exempelvis dokusåpor, är utmanande mål för tolkningar. Produktplacering betyder att en produkt placeras synligt i en lm, ett dataspel och i andra medier mot betalning. Så här försöker man diskret få produkten i åskådarens medvetna. Svårast att känna igen är lockande material på internet, som även en vuxen har svårt att känna igen som reklam.

Ju yngre barn det är fråga om, desto mer påverkas barnets tolkning av medierna genom tolkningsmodeller, som barnets när- maste, särskilt barnets föräldrar, erbjuder. I ungdomen betonas referensgruppens påverkan på tolkningarna. En elev från de högre klasserna i lågstadiet kan värdera och ifrågasätta medieinnehåll, tolka stereotypier och bedöma realismen i medieinnehållen ganska självständigt.

Medierna har en central roll i identitetsarbetet, eftersom de erbjuder många stilmiljöer, värden, idoler och rollmodeller, mot vilka barnet kan spegla den egna självbilen. Det spelar ingen roll för speglandet av identiteten ifall medieinnehållen är påhittade eller realistiska. Medierna påverkar också starkt uppfattningar om olika människogrupper och yrkesgrupper samt uppfattningar om hurdana framgångsrika och populära barn och ungdomar är. I webbvärlden kan ungdomar leka med virtuella identiteter och skapa sina egna rollfigurer. Genom experiment kan man öva sig på självförverkligandets olika former och få feedback från andra ungdomar.

Det lönar sig att öva sina mediekunskaper både som en mottagare och en producent. Man kan exempelvis ge barnen uppgifter i datainsamling, diskutera dagens nyhetsteman eller fånga delar av världen genom att teckna, spela in video eller fotografera. Den mest effektiva mediefostran är att barnen själv gör medieföreställningar. I skolan kan det vara fråga om att producera en festförställning, redigera en egen klasstidning eller göra en egen musikvideo.

Barnets utveckling	0–3 år	3–7 år	7–12 år
Medieläsfärdighet	•Identi ering och empati •Igenkännande av bekanta gestalter	•Urskiljandet av fakta och fiktion •Uppfattning av intriger	•Färgigheter i att urskilja olika genrer och reklam •Jämförelse av källor
Mediernas roll	•Enkla stimulanser underlättar gestaltningen av världen •Musikens glädje	•Övning i att kontrollera känslor •Stimulans, hjältar, rollmodeller	•Kunskaper och färdigheter •Idoler, som förstärker jaget • Självuttryck
Utvecklingen av tänkandet och känslolivet	• Gestaltning • Språkutveckling • Anknytningsförhållande •Begreppet varaktighet	• Könsidentitet • Fantasi •Visuell läskunnighet •Färdigheter i rolltagande	•Konkret tänkande • Läskunnighet • Kausalitet

Källor:

Anastasio, P.A., Rose, K.C. & Chapman, J. (1999) Can the Media Create Public Opinion? A Social-Identity Approach.
Current Directions in Psychological Science 8,5 (Oct 1999) 152–155.

Mustonen, A. (2001) Mediapsykologia. Helsingfors: WSOY.

Salokoski, T. & Mustonen, A. (2007) Median vaikutukset lapsiin ja nuoriin – katsaus tutkimuksiin sekä kansainvälisiin mediakasvatuksen ja -säätelyn käytäntöihin. Mediakasvatusseuran julkaisuja 2/2007.

O’Keeffe, M. (2010) Media and the making of scientists. PsoQuest Information & Learning.

Anu Mustonen är doktor i psykologi, har specialiserat sig på mediepsykologi och fungerar som kontaktchef i Jyväskylä universitet. Hennes specialområden är mediepsykologi och mediefostran. Hon är medlem i Bildprogramsnämnden andra biträdande ordförande i Mannerheims Barnskyddsförbunds förbundsstyrelse.